Det finns inget bättre sätt att lära sig något än att uppleva det. Vi samarbetar gärna med skolor och välkomnar barn i alla åldrar, oavsett om det är biologi eller historia som står på schemat.
Ett besök på Christinehofs slott är en resa i tiden. Härifrån drev affärskvinnan Christina Piper en av 1700-talets viktigaste industrier, Andrarums Alunbruk.
En slottshistoria
Historien om det gyllene slottet börjar egentligen för 500 miljoner år sedan. Då skapades de geologiska förutsättningar som helt kom att forma livet och landskapet runt Andrarums by. Här täcks berggrunden nämligen av en upp till 80 meter mäktig alunskifferformation som består av alunskiffer, kalkstenshorisonter och orsten. Från 1200-talet tillverkades andrarumskalk i området som användes som byggnadsmaterial av både kronan och kyrkan.
Den danske adelsmannen Jochum Beck passerade Andrarum runt 1635 och insåg att byn vilade på en betydligt mera värdefull tillgång än kalk. Han hade lärt sig om utvinning av alun under sina resor i Europa och här såg han stor potential i alunskiffern. Alun var en dyrbar och efterfrågad produkt – inte minst av armén. Den användes bland annat vid färgning av tyg, garvning av skinn och vid limning av papper för att ge en glättig yta.
1637 får Jochum Beck ett privilegiebrev att utvinna alun i Andrarum av den danske kungen Christian IV. Snart ägde han alla gårdar runt byn utom kyrkans. Under de dansk-svenska krigen drabbas Jochum Beck hårt och han förlorade stora delar av bruket till sina långivare. Han dog nedbruten och utfattig 1682 men bruket drevs vidare av hans kreditorer och sonen Lave Beck. Christina Piper föddes i Stockholm 1673 som dotter till den mycket förmögne köpmannen Olof Hansson Törne, senare adlad Törnflycht. Den 17-åriga Christina giftes bort till den 26 år äldre Carl Piper.
Carl Piper föddes i Stockholm 1647 och gjorde sig en karriär inom statsförvaltningen. 1697 utsågs han till statsråd och 1698 till friherre och greve. När den svenska armén förlorade slaget vid Poltava 1709 togs Carl och många andra karoliner tillfånga. Carl dog i rysk fångenskap 1716. Christina Piper blev krigsänka och fick ta ansvar för barnen, ekonomin och egendomarna. De fick 8 barn tillsammans varav tre dog i späd ålder. Fyra döttrar och en son överlevde.
Christina Piper var en mycket förmögen kvinna med huvud för affärer. I krigets spår köpte hon upp jordegendomar, bland annat av den fattiga skånska adeln. Hon intresserade sig för Andrarums gård med alunbruket och köpte några av de kostsamma pannorna. Med sitt skarpa affärssinne utvecklade hon sin investering till en lönsam industri.
Alunbruket var under sin högtid Skånes största företag och sysselsatte 1766 cirka 900 personer, varav 200 i produktionen. Rekordåret 1728 producerades 5 800 tunnor á 145 kilo alun.
Alunframställning var ett slitsamt arbete. Männen hackade loss alunskiffern med hacka och pojkarna krossade den i mindre bitar. Därefter lastades skiffern på skottkärror som kördes iväg för bränning och lutning. Därefter kokades luten i stora blykar för att få ut alun. Slagghögarna av bränd skiffer växte sig höga och än idag präglar de bruksmiljöerna längs Verkeån. Här tillverkades också stora kvantiteter järnvitrol och rödfärg.
Bruksområdet utvecklades till en stat i staten med egen sjukstuga, fattighem, bergsting, ålderdomshem och skola. Här fanns till och med en egen valuta i vilken lönen utbetalades, åtminstone hälften eftersom resten betalades i livsmedel. Christina bestämde sig för att bygga ett ståndsmässigt residens vid alunbruket och gav arkitekt Georg Mochelten i uppdrag att uppföra Andrarums gård eller Det nya huset som det också kallades. Det stod färdigt 1741. Först efter Christina Pipers död fick slottet namnet Christinehof.
Christina dog på Krageholm den 25 mars 1752. Hon ligger begravd bredvid sin man Carl i Engsö kyrka i Västmanland.
I slutet av 1800-talet kom några tyska kemister på hur man kunde framställa alun på kemisk väg och alunbruket lades ner 1906. De tre sista verkarna tillverkade rödfärg fram till 1929.
Värt att veta
Christinehofs Slott var ett av de första svenska slotten som öppnades redan på 60-talet för allmänheten.